Jag har alltid läst mycket böcker ivrigt påhejad av min mamma vilket gjort att jag klarat mig bra i skolan gällande svenska. Vi fick en ny lärare och plötsligt blev jag anklagad för plagiat när jag lämnade in uppgifter. Jo, jag ser inte svensk ut men innebär det att jag skulle ha sämre förmåga att lära mig svenska?
Denna smygrasism följde mig sedan genom gymnasiet och ut i arbetslivet. På gymnasiet sattes elever med invandrarbakgrund i en grupp som läste svenska som andra språk. Detta även om de hade utmärkta kunskaper i det svenska språket. En av dem var en somalisk kille som flera år på rad vunnit priset som Ortens poet. Han var alltså prisbelönt för sina språkkunskaper. Vi andra i klassen strejkade och deltog inte på svenskalärarens lektioner pga denna särbehandling.
Ute i arbetslivet blev det inte bättre och flera gånger har jag blivit illa behandlad pga min bakgrund av kollegor som av olika skäl inte tyckt om palestinier.
De kollegor som kom från överklassområden var värst. De ville så gärna påtala hur muslimer förstör Sverige och att det är farligt att bo i förorten. De tog även för givet att jag provat olika droger och frågade hur det känns.
Att hjälpa till med svenskan är ett annat fenomen som sker rätt ofta, kanske av välvilja, kanske de inte förstår hur kränkande det är.
Beteendet har fortsatt även på universitetsnivå. Beror det på okunskap eller illvilja? En sak är säker! Vi från orten kan! Låt inget stoppa er från att nå de mål ni har. Vi är alla lika mycket värda.
Lina Almughrabi
Skriv en kommentar!