Magdalena har arbetat för Stockholm stad i 23 år och på en förskola i Husby i 10 år. Magdalena har även varit fackligt aktiv och på olika sätt upp för arbetarnas rättigheter. Detta uppskattas inte av cheferna inom Stockholms stad som nu försöker bli av med henne.
Den som står upp för sin rätt ska bort
Magdalena är en person som protesterat många gånger mot olika saker destruktiva saker som arbetsgivaren har gjort. Cheferna har till exempel beslutat att man ska kasta grovsopor i en stor container vilket innebär mycket tunga lyft. Dessutom är det inte bra att lämna barnen bara för att gå och gör sådana saker. Magdalena fick även en gång ryggskott av de tunga lyften. I egenskap av skyddsombud har hon påtalat för Stockholm stad att de måste göra en “riskanalys” angående lyften vilket har gjort cheferna irriterade.
Magdalena har även haft synpunkter på att cheferna ignorerar personalen. Cheferna lyssnar inte på personalens bekymmer eller så lyssnar de bara på sina “favoriter”. Det saknas ofta personal på förskolan och det har varit mycket stressigt långa perioder vilket har gjort personalen sjuk. Cheferna har inte tillfört pengar för att betala för stöd till barn med funktionshinder. Ett barn med ett svårt funktionshinder fick t.ex. alltid vänta och komma sist till bordet eftersom det hela tiden saknades personal för att ta hand om honom.
På en avdelning sjukskrev sig hela personalstyrkan eftersom Stockholms stads chefer “inte lyssnade eller brydde sig om deras klagomål”. Om man “öppnar munnen för mycket så är det kört för de personerna” berättar Magdalena. Den tidigare chefen Lena var tydlig med att hon inte tyckte om personal som sa ifrån och splittrade därför upp personalen genom att flytta på dem till andra förskolor. Det var ett “fint arbetslag på Brostugan som splittrades upp på grund av Lenas kontrollbehov”. Lena tog nästan alla arbisktalande och flyttade bort dem men de övriga fick vara kvar.
Cheferna odlar en tystnadskultur
Cheferna är mycket måna om att arbetarna inte ska prata om problemen på förskolorna. De är rädda att missförhållandena ska komma till allmänhetens kännedom. Anledningen till detta är troligen den omfattande kritik som finns och har funnits mot verksamheten under lång tid. För att skydda sig själva så påstår cheferna att tystadskulturen som de försöker upprätthålla handlar om att förskolorna “inte ska få dåligt rykte” eftersom “personal kan komma sparkas” om det kommer “för lite barn” till verksamheten. Detta är dock troligen ett påhittat problem eftersom det hela tiden har varit fullt med barn på Brostugan.
Angiverisystem och försök att hindra facklig aktivitet på arbetsplatsen
Cheferna vägrar låta fackligt anslutna medlemmar att träffas på arbetsplatsen. Magdalena bad om att få ha ett möte om cirka 15 minuter med medlemmarna på arbetsplatsen. Den nya verksamhetschefen Erika sa dock att det inte var okej. Tidigare, före sommaren, så kunde man ha fackliga möte en kvart av den tid som var avsatt till APT men numera vill de alltså inte tillåta detta. Cheferna använder även “lönehöjningspotten” för att straffa vissa anställda. En personal fick bara 200 kr på grund en gammal händelse medan de andra fick cirka 1000 kr var. Stockholms stad har använt ett angiverisystem som fungerat på det sättet att cheferna har kallat in sina “favoriter” på hemliga möten och fiskat efter information. Cheferna har kommit plötsligt till arbetsplatsen och sedan kallat in “favoriterna”. De vill efteråt aldrig berätta för någon vad mötena handlat om vilket gör att personalen tappat ännu mer förtroende för cheferna. Chefernas system med “favoriter” som angivare har varit känt och kritiserat under många år.
Kallas till ett möte med stenansikten
För cirka tre veckor sedan blev Magdalena kallad till ett möte med cheferna på chefernas kontor på Bergengatan 26. Cheferna sitter nämligen ensamma i en stängd förskola på Bergengatan. Tidigare satt cheferna med personalen på förskolorna men nu har de valt att sitta helt själva så att de slipper den dagliga kontakten med barn och personal. Magdalena och några arbetskamrater frågade cheferna vid ett tillfälle vad de kostar att hålla en hel förskola tom för en liten grupp chefer. Arbetarna upplever att cheferna har det ganska lyxigt på sitt stora kontor samtidigt som de säger att det inte finns pengar till barn med funktionshinder.
Magdalena var på arbetet den där dagen för tre veckor sedan och hade lunchrast och då ringde plötsligt arbetstelefonen. Det var chefen Erika som ringde och sa att hon “ringer angående en incident i fredags”. Hon sa att Magdalena skulle avbryta lunchrasten och komma ner till Bergengatan till chefernas kontor. Magdalena trodde att det kanske hade att göra med att hon är skyddsombud. Hon förstod inte vad det handlade om och pratade med kollegorna men ingen kunde komma på vad det kunde handla om. Magdalena gick till mötet ensam och kom efter en promenad fram till chefernas kontor. Magdalena satte sig i ett konferensrum med Erika, Christina och en okänd Lotta från Stockholms stads HR-avdelning.
Mötet började snabbt utan vidare formaliteter och Lotta ställde frågan om Magdalena kunde berätta om “incidenten i fredags”. Magdalena förstod inte vad hon menade. Cheferna satt helt tysta och Magdalena uppmanades att “tänka och komma ihåg”. De tre satt med stenansikten och stirrade på Magdalena som inte kunde minnas. Lotta nämnde ett barns namn men Magdalena mindes ändå inte. Till slut kom det fram att det gällde ett barn som hade ramlat vilket händer varje dag. Magdalena berättade att hon hade informerat barnets förälder om detta. Det som hade hänt var att Magdalena hade snubblat till och ramlat mot en hylla och ett barn ramlade också men barnet blev inte ledset och det var inget märkvärdigt med händelsen. Magdalena berättade detta men cheferna verkade inte tro på henne. De sa: “Vi har en annan version och barnet sa aj men du tröstade inte barnet”. Chefen Lotta från HR sa: “Det låter jätteallvarligt att du inte minns och minns vad du gjorde i lördags??” och de satt helt tysta och stirrade på henne alla tre. De började pressa Magdalena säga att det var “jätteallvarligt” att hon hade, som de påstod, “dåligt minne”. Mötet slutade med att de sa “nu får du gå hem”. Om du “kommer ihåg mer, så får du ringa Lotta”.
Stenansiktena jagar vidare
Chefen Erika skickade ett rekommenderat brev till Magdalena där det stod att hon var avstängd i 30 dagar. Nu har de kallat henne till ett möte igen där de troligen kommer att fortsätta med sina anklagelser. Det hela påminner mycket om hur de rensade bort “obekväm” personal på Hjulstaskolan efter att personalen protesterat och fått bort en impopulär rektor. I det fallet kallade Stockholms stads omänskliga stenansikten ner personalen i källaren där de förhördes under starka lampor och sedan leddes personalen ut av väktare efter nycklarna hade tagits ifrån dem. Personalen i fråga hade i det fallet arbetat i flera decennier utan klagomål. Och på samma sätt har Magdalena arbetat utan klagomål i flera decennier och stått upp för arbetarnas rättigheter. Det är på detta sätt cheferna “tackar” förtjänstfulla arbetare.
Cheferna måste bort!
Vad personalen tycker allmänt är att cheferna Erika, Christina och Lotta borde bytas ut. Cheferna har inte heller utifrån vad som är känt någon adekvat utbildning för sina arbeten. En av dem har berättat att hon just nu “under upplärning”. Alla undrar varför de stannar kvar i verksamheten när de inte verkar trivas och då deras ledarstil ständigt ger upphov till missnöje och konfliter.
Mer om Stockholm stads chefers agerande:
Många pedagoger har slutat på förskolan Brostugan p.g.a. den gamla ledningen. Även jag.
Det kändes som att man jobbade i gamla kommunistiska Ryssland där det ständigt fanns rädsla att bli straffad.
Hoppas att TV hittar dit och till de pedagogerna som skulle våga berätta.
Jaha här har vi några som tagit steget till att ange varandra och svinhugga varandra dvs man hugger varandra i ryggen då man har något själv att tjäna på denna situation.
Att skrämma sina medarbetare verkar vara ett effektivt sätt fint att detta anammas av de barn som går där och sedan tycker man det är konstigt att barnen blir som dessa ledargestalter där man ska skrämma till sin egen fördel förbannade Stockholmsstad kan ni inte förstå att detta hänger ihop skäms för fan