Efter att Zeynab arbetat på ålderdomshem som anställd av Danderyds kommun i 14 år råkade hon ut för en arbetsskada och hennes mardröm och kamp mot kommunen började. Danderyds kommun, som också är hennes hyresvärd, har förvägrat henne grundläggande rättigheter och farit med osanning för att få henne lämna kommunen. Just nu arbetar de intensivt för att göra henne hemlös genom att vräka henne från hennes bostad som hon haft i 27 år.
19 års arbete för Danderyds kommun
I slutet av 1997 fick den då unga kvinnan, som vi kan kalla Zeynab, arbete på ett ålderdomshem med Danderyds kommun som arbetsgivare. Hon hade redan 1996 fått en lägenhet med Danderyd kommun som hyresvärd. Hon trivdes bra med både boende och arbete.
Under ett arbetspass 2014 råkade hon ut för en arbetsskada som gav henne svår smärta i nacke och rygg. En patient tog tag i hennes arm och ryckte till när ett tungt lyft förbereddes och Zeynab skadade sig illa. Skadorna i nacke och rygg påverkade i sin tur en arm och båda benen. Zeynab fick svårt att gå, röra sig att fungera i vardagen pga svåra smärtor och klarade inte längre av sitt tunga arbete.
Ljuger för att slippa betala försörjningsstöd
Mellan 2014-2021 blev Zeynab sjukskriven och blev tvingad att söka försörjningsstöd. Socialtjänsten i Danderyd avslog hennes ansökningar under långa perioder och hänvisade bl.a. till att vissa dokument ej fanns med bifogade till ansökningarna. Detta trots att det fanns både vittnen som varit med och lämnat ansökningarna samt att dokumenten blivit stämplade och kopierade vid inlämning till kommunens reception.
Zeynab har haft rätt tiill försörjningsstöd genom 4 kap socialtjänstlagen. I första paragrafen stadgas att den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till försörjningsstöd och för sin livsföring i övrigt (4 kap. 1 § SoL).
Kommunens chefer kräver att hon ska göra tunga lyft trots skadan
Zeynab återgick 2016 till sitt arbete på ålderdomshemmet med en arbetstid på 25%.
Till en början blev hon placerad på en avdelning där arbetsuppgifterna inte innebar tunga lyft eller andra inslag i arbetet som hon inte klarade av på grund av hälsan. Hon upplevde arbetssituationen positiv och det fungerade mycket bra.
Några månader hade gått när ledningen på ålderdomshemmet plötsligt bestämde att Zeynab skulle flyttas till en annan avdelning där arbetet krävde både tunga lyft och större fysisk belastning. Hon fortsatte arbeta med en arbetstid på 25%. Med stor hjälp av förstående kollegor på den nya avdelningen klarade Zeynab att arbeta en kortare period innan hennes tidigare skador förvärrades och hon återigen blev sjukskriven.
Arbetsgivaren är skyldig att vidta åtgärder för att förhindra att arbetstagare utsätts för ohälsa eller olycksfall i arbetet, se Arbetsmiljölagen 3 kap 2 §. Istället för att förhindra skador har kommunen av allt att döma medvetet utsatt Zeyneb för en risk som ledde till att hon blev allvarligt skadad.
Helt sängliggande efter att Danderyds kommun tvingat henne till tunga lyft
Denna gång var hon i så dåligt skick att hon fick hjälp hemma av hemtjänst eftersom hon inte längre klarade vardagssysslor. En sjukgymnast kom hem till henne eftersom hon hade svårt att kunna komma till sina bokade möten och Zeynab tillbringade sin tid sängliggande pga smärtorna efter arbetsskadan. Zeyneb hade en tid hemtjänst och grannar hjälpte mycket.
Problemen med socialtjänsten och ansökningarna om försörjningsstöd fortsatte och 2017 blev Zeynab kallad till ett möte på socialtjänsten. Det hon inte vet är att även en underchef från ålderdomshemmet där hon har sin anställning skulle närvara. Under mötet, under pågående sjukskrivning och utan att hennes fackförening Kommunal har kontaktat henne, blev hon uppsagd från sin anställning.
Om är så att en arbetstagare inte kan fullgöra sina arbetsuppgifter, eller har nedsatt arbetsförmåga, pga. sjukdom så har arbetstagaren ett visst förstärkt anställningsskydd. Detta innebär att de brister som uppstår pga. sjukdomen inte kan anses vara saklig grund för uppsägning. Istället träder arbetsgivarens långtgående rehabiliteringsskyldighet in. Först när arbetsgivaren har fullgjort sitt rehabiliteringsansvar, och uppfyllt sin omplaceringsskyldighet, kan saklig grund för uppsägning föreligga. Kommunen har i denna del, av allt döma, inte uppfyllt sina skyldigheter.
Utsparkad efter att kommunen sugit livskraften ur henne
Zeynab blev förtvivlad efter 18 års tungt arbete för Danderyds kommun så kastade de bort henne som en spillra av sitt forna jag.
Mellan åren 2017-2019 befann sig Zeynab under stor press och i otrygghet. Danderyds kommun beviljade henne försörjningsstöd några månader för att sedan systematiskt avslå dessa med samma ursäkt de tidigare använde, nämligen att det fattats dokument vid inlämnande av ansökningarna. Detta trots att de stämplats och kopierats innan de lämnats till kommunens reception.
Danderyds kommun hade genom sitt agerande nu orsakat Zeynab en hyresskuld som växte från månad till månad. Hon hade även blivit utförsäkrad från Försäkringskassan och nekad försörjningsstöd. Allt såg nattsvart ut.
Zeynab hade turen 2019 att lära känna Pia som arbetade för “mänskliga rättigheter” och själv hade erfarenhet av att arbeta som socialsekreterare. Pia ordnade flera möten med kommunen och förklarade för kommunpersonalen vilka rättigheter som medborgarna trots allt har och socialtjänsten bestämde sig efter hårda diskussioner för att skriva av den hyresskuld som kommunen hade skapat till sig själv genom att avslå ansökningarna om försörjningsstöd.
Ljuger och hittar på nya grunder för avslag när lögnerna avslöjas
Zeynab hittade en praktikplats i en secondhandbutik där hon arbetade 2019-2020. Hon kämpade hårt för att komma tillbaka till arbetslivet. Under tiden för praktiken fortsatte kommunen att avslå hennes ansökningar om försörjningsstöd med hänvisning till att det “saknades handlingar” trots att, liksom tidigare, handlingarna stämplats receptionen. Zeynab bad en vän som är jurist att skicka in papperna men då fick hon ändå avslag med hänvisning till att det saknades handlingar. När handläggarens chef kontaktades hittade de på en ny grund för avslag. Personalen i receptionen har efter detta vid en del tillfällen vägrat att stämpla och lämna kopior på dokumenten som Zeyneb lämnar in. Man kan förmoda att de fått instruktioner av cheferna att vägra stämpla dokument som lämnas in så att de slipper bli påkomna igen.
Enligt 1 kap. 1 § RF så ska den offentliga makten utövas under lagarna. Myndighetspersoner får inte ljuga och hitta på svepskäl för att avslå ansökningar.
Under åren har Zeynab besökt socialkontoret i Danderyd och lämnat in ansökningar om försörjningsstöd trots att hon vetat att chansen varit liten att få hjälp. Vissa månader har hon fått hjälp men under långa perioder har hon inte fått hjälp alls.
Danderyds kommuns personal skriker kränker hjälpbehövande
Under åren har Zeynab besökt socialkontoret i Danderyd och lämnat in ansökningar om försörjningsstöd trots att hon vetat att chansen varit liten att få hjälp. Vissa månader har hon fått hjälp men under långa perioder har hon inte fått hjälp alls och saknat pengar för att köpa mat m.m. Hon har då besökt kommunen i ren desperation för att försöka att få hjälp med hyran. Under dessa besök har Zeynab flera gånger blivit illa behandlad av vissa i personalen som har skrikit och kränkt henne verbalt.
Dödsstöten, kommunen vill ta hennes bostad med våld
Zeynab har hittat ett arbete och det började ljusna lite i Zeynabs liv men då kom chocken. Under tiden Zeynab kämpat och inte fått försörjningsstöd eller kunnat arbeta har kommunen lagt upp en hyresskuld i sitt eget bolag istället för att bevilja försörjningsstöd. Skulden har nu genom kommunens agerande “växt” och kommunen hotar henne nu genom tingsrätten att hon ska vräkas från sin lägenhet som ägs av Danderyds kommun. Detta samtidigt som socialtjänsten outtröttligt fortsätter sitt spel där de påstår att ansökningarna ekonomiskt stöd ej är kompletta.
Danderyds kommun sätter, nu när de inte lyckats få henne att flytta, in nådastöten för att nå sitt mål med få Zeynab att tvingas flytta från den ökända kommunen.
Av regeringsformen framgår att det allmänna ska trygga rätten till arbete, bostad och utbildning. Enligt ESK-konventionen som Sverige har undertecknat så finns rätten till bostad i artikel 31 i konventionen. De anslutna staterna behöver enligt artikeln vidta åtgärder för:
1. Att främja tillgången till bostäder med rimlig standard,
2. Att förebygga och minska hemlösheten i syfte att successivt undanröja den,
3. Att göra bostäder ekonomiskt tillgängliga för personer som saknar tillräckliga
medel”.
Detta är grundläggande rättigheter som medborgarna har. Det spelar mindre roll att Danderyds kommun genom en snårig praxis som utvecklats i domstolarna ändå kan vräka folk om de vill.
Zeynab gav 18 år av sitt liv till Danderyds kommun och räknar man även åren med mental stress och fysisk smärta blir åren många fler. Hon saknar familj i Sverige och framöver väntar ett liv som hemlös. Frågan är hur många år honj har kvar innan kommunen indirekt har tagit livet av henne?
Vi har pratat med personer som har haft kontakt med Zeyneb och kommunen under flera år. De bekräftar Zeynebs bild av händelseförloppet och bilden av kommunen som en kommun som inte följer grundläggande regler och som saknar grundläggande respekt för medborgarnas rättigheter.
Skriv en kommentar!