Det som började som en lokal konflikt i Husby har snabbt växt till en samhällsdebatt om religiösa symboler, föräldrars rätt att skydda sina barn och skolans ansvar för att skapa en trygg och inkluderande miljö för alla elever. Grunden för konflikten verkar vara en fråga om hur religiösa uttryck, särskilt slöjan, ska behandlas i skolan. Men under ytan ligger en större fråga om hur vi som samhälle förhåller oss till religiös mångfald, respekt och lika rättigheter för alla.
I centrum står biträdande rektor Linnea Lindqvist, som i sitt offentliga uttalande och i sin blogg har uttryckt en uppfattning om att vissa religiösa symboler, bl.a. Davidsstjärnan , bör vara tillåtna i skolmiljön, medan slöjan inte bör ha samma status. Denna åtskillnad har skapat starka reaktioner från föräldrar som menar att skolan, genom Lindqvists uttalanden och agerande, diskriminerar elever som bär slöja.
Föräldragruppen som nu engagerar sig i frågan gör det inte bara för att värna sina barns rätt att känna sig inkluderad utan också för att få en skola där deras barn behandlas med respekt och där deras oro tas på allvar. När föräldrar vittnar om att skolledningen inte hanterat mobbning på ett tillfredsställande sätt, eller att viktiga incidentrapporter inte når fram, handlar det om mer än bara en religiös symbol – det handlar om barns välmående och deras rätt att känna sig trygga i skolan.
Det är lätt att förstå föräldrar som känner att deras barns situation inte tas på allvar, särskilt när de möts av polisbilar på skolgården vid ett möte med skolledningen. Politiseringen av frågan riskerar att urholka den egentliga konflikten: Föräldrarna vill inte bara diskutera religiösa symboler, utan de vill ha en skola som aktivt arbetar för att ge alla barn, oavsett bakgrund, en rättvis chans och ett tryggt utrymme att växa och lära.
Det som gör den här konflikten särskilt svår är den laddade politiska och religiösa diskussionen som lätt uppstår när frågan om slöjan tas upp. I många fall har vi sett hur frågor om islam och islamofobi snabbt blir en del av debatten, något som gör det svårare att hålla diskussionen fokuserad på de faktiska problemen i skolan. När föräldrar påpekar barns rätt till likabehandling , och när skolledningen inte bemöter deras oro på ett konstruktivt sätt, bör vi som samhälle vara vaksamma på att inte låta denna fråga bli en symbol för något annat än den är.
Det är också viktigt att betona att detta inte är en fråga som handlar om att ge föräldrar eller skolpersonal ett frikort att göra som de vill. Skolan är en offentlig institution som har ett ansvar för att ge alla barn en utbildning baserad på jämlikhet, respekt och inkludering. Detta innebär att alla elever, oavsett tro eller bakgrund, måste behandlas lika inför lag och skolans värderingar. Samtidigt måste vi erkänna att föräldrar har rätt att engagera sig i sina barns utbildning och vilja att skydda dem mot diskriminering och orättvisor, och att detta måste ske i en öppen dialog med skolans ledning.
Vad vi ser i Husby är ett skolväsen som kämpar med att möta det mångfacetterade samhällets krav. Det är inte lätt att hitta en balans mellan att upprätthålla skolans värdegrund och att respektera individens rätt till religiös och kulturell uttrycksfrihet. Men vi kan inte låta dessa svåra frågor ersättas av polarisering eller hat. Vad som behövs är ett konstruktivt samtal där alla röster hörs och där barnens bästa alltid sätts i främsta rummet.
Vi måste också inse att om vi ska kunna bygga ett samhälle där alla känner sig lika värda, så måste vi börja med att visa att alla barn – oavsett vilken tro de tillhör – har rätt att gå till skolan och känna sig trygga, respekterade och inkluderade. Det är en grundläggande rättighet som vi måste stå upp för.
Marit Andersson
Skriv en kommentar!