Ingen har väl kunnat undgå de senaste årens koranbränningar och hur regeringen har beslutat att dessa faller inom ramen för yttrandefrihetslagen, som är en grundlag och därför inte lätt att ändra. Koranbränningarna får ofta tillstånd att genomföras under muslimska högtider och på platser där de är svåra att undvika.
Samtidigt har det enligt vittnesmål visat sig att många personer som uttalat sitt stöd för Gaza och Västbanken i Palestinafrågan — ofta muslimer — har förlorat sina jobb. Att ens nämna möjligheten av en enstatslösning till Palestinas fördel kan i princip leda till att man blir terrorstämplad. Var är yttrandefriheten då?
Många islamofobiska personer beskriver muslimer som farliga för det svenska samhället, och en konspirationsteori florerar som påstår att muslimers främsta mål är att migrera till Europa, föda så många barn som möjligt och sedan ta över för att omvandla Europa till ett muslimskt territorium styrt av sharialagar.
Denna sorts rykten har spridits vid olika tidpunkter i historien men har tidigare handlat om bland annat judar och socialister, vilka påstods vara farliga för den kapitalistiska världen. Rykten om islam och muslimer som ett hot mot Europa är inget nytt fenomen, utan började redan spridas på 600-talet, troligtvis på grund av förekomsten av starka släkten och stammar.
Under 700-talet började muslimer ses som underlägsna kristna och judar. Under 1800-talet och kolonialismens tid lades grunden för den syn som fortfarande representerar dagens islamofobi.
Naturligtvis har relationerna mellan de monoteistiska religionerna — där man tillber en gud — genom historien varierat. Ibland har man skyddat varandra, och ibland har man velat skada varandra.
Efter andra världskriget har vi sett hur Europa har försökt “betala” för Tysklands förintelse av judar (samt romer, personer med funktionsnedsättningar, homosexuella med flera) som ansågs vara en fara för Europa.
Det av Storbritannien ockuperade Palestina skulle överlämnas, och staten Israel bildades av FN den 14 maj 1948.
Palestina, som i nutid består av 80 % muslimer och 20 % kristna med den judiska staten som kolonialmakt, stöttad av Europa och de rikaste arabstaterna, genomlider en förintelse som felaktigt framställs som en kamp mot muslimer när det i verkligheten handlar om en kamp om makt, pengar, land och stora naturresurser.
Samtidigt fortsätter islamofobin att öka runt om i världen, inte minst i Sverige. Tidigare var det omoraliskt och fult att yttra rasistiska och nedvärderande kommentarer om andra, men i takt med att kapitalistklassen har drivit på ökad utplundring av folket och en mer repressiv politik — inte minst i Sverige — så har det blivit accepterat att visa sin arrogans och okunnighet mot andra människor.
Likheterna mellan oss människor oavsett religion, kultur och ursprung är fler än vad många tror. Det är här fokuset borde ligga.
Marit Andersson
Skriv en kommentar!