Invandrare behandlas i Sverige och hela EU som en handelsvara snarare än som människor med grundläggande rättigheter. Syftet med regeringens beskrivning av invandrare som en börda är att driva fram en politik som leder till att det finns billig arbetskraft men utan rättigheter.

Politiker som Ulf Kristersson, framställer invandrare som en börda för välfärdssystemet. Kristersson refererade till en siffra på 700 000 utrikes födda som inte kan försörja sig själva. Denna siffra är felaktig eftersom den inkludera studenter, föräldralediga och funktionsnedsatta, samt även personer med arbete som huvudsaklig inkomstkälla.

Sedan 90-talet har antalet 20- till 64-åringar som försörjer sig med bidrag och ersättningar sjunkit med omkring en tredjedel. Ekonomen Martin Nordin har visat i en rapport att sysselsättningen i invandrartäta storstadsområden samtidigt ökat – men utan någon motsvarande utveckling av förvärvsinkomsterna. De har i stället sjunkit med nästan 30 procent.

Politikerna och kapitalisterna är inte motståndare till invandring. Företag och statsmakter i Europa klagar över en tilltagande brist på arbetskraft. 2050 väntas antalet européer i arbetsför ålder vara 95 miljoner färre än 2020.

De vill ha invandrare men utan rättigheter

Tidöavtalet som regeringen följer stadgar att permanenta uppehållstillstånd ska bort, och de redan beviljade kan komma att omvandlas till tillfälliga. Strikta försörjningskrav införs för familjeåterföreningar, och en utredare ska utarbeta ett system för hur nyanlända endast ”i takt med att man jobbar, betalar skatt” ska kunna ”kvalificera sig till sociala förmåner och bidrag”. Medborgarskap kan också bli ett krav. För medborgarskapet ska samtidigt nya hinder resas. Prövotiden ska vara minst åtta år, och den sökande ska under tiden visa upp både ”hederlig vandel” och förmåga till ”egenförsörjning”.

Det gäller att ligga lågt och hålla sig på god fot med chefen – eller appen som fördelar påhuggen i gigekonomin. Invandraren som förlorar jobbet riskerar utvisning. Allt främjar utbudet av billig, “flexibel arbetskraft”.

EU-kommissionen förordar import av tillfällig arbetskraft i stor skala men påbjuder vaksamhet: ”om den inte utformas och hanteras på rätt sätt, kan migration som avsetts att vara cirkulär lätt bli permanent…”. Produktionsförmågan är välkommen men inte människorna som besitter den.

Upplägget liknar det som används i t.ex. Qatar. En inspirationskälla?

Läs mer här.