När ekoodlingen i Hjulsta nu har rivits, efter beslut från Stockholms stad som uppmärksammats av SVT Nyheter, är det långt ifrån slutet på historien. Tvärtom tyder mycket på att konflikten om marken nu går in i en ny fas – mer organiserad, mer politisk och potentiellt mer konfrontativ.
Enligt Rafael, en av de drivande krafterna bakom odlingen, har rivningen varit omfattande. I ett samtal beskriver han hur “alla byggnader som vi har gjort är totalt rivna och försvann” och att arbetet med att riva området pågick i nästan en månad.
Samtidigt menar han att myndigheternas så kallade “nollställning” inte löser något i grunden. Tvärtom riskerar marken nu att återgå till att stå oanvänd: “Om ingen odlar så kommer det att bli […] buskar och sånt”, säger han.
“Byråkratin stoppar – men också mobiliserar”
Rafael riktar skarp kritik mot både politiker och tjänstemän. Han menar att beslutet att avhysa odlingen har stöd över blockgränserna och att processen präglats av brist på dialog.
Samtidigt beskriver han hur motståndet har börjat organisera sig. Över 150 personer ska enligt honom ha uttryckt stöd, och demonstrationer har hållits i flera tunnelbanestationer i Järvaområdet.
Planen framåt är tydlig: mobilisera fler odlare hålla möten och bygga organisation återta marken – på nya sätt
“Vi ska sätta igång och kopiera en gång till den här marken”, säger han.
Ny strategi: använda systemet – eller kringgå det
En central del i den nya strategin handlar om att utnyttja kommunens egna regler. Enligt Rafael finns det möjlighet att odla mindre ytor – upp till 6 kvadratmeter per person – utan kostnad.
Genom att organisera grupper kan man därmed i praktiken skapa större odlingsytor:
20 personer skulle ge tillgång till 120 kvadratmeter.
Men han menar också att systemet i praktiken inte fungerar: “Man ringer kommunen […] ingen svarar, det blir bara byråkrati”, säger han.
Det öppnar för en mer direkt strategi – gerillaodling.
Tillbaka till gerillaodling?
Trots att myndigheterna nu stoppat verksamheten utesluter inte Rafael att odlingen återupptas – utan tillstånd.
“Om vi ska gerillaodla kanske vi ska sätta igång igen som en riktig gerillaodling eftersom vi har ingen kontrakt”, säger han.
Detta pekar mot en tydlig konfliktlinje: kommunen vill ha kontroll och planerad markanvändning aktivisterna vill använda marken direkt för odling och lokal matproduktion Klimatargument och bredare allianser
Rafael placerar också konflikten i ett större sammanhang – klimatkrisen. Han kritiserar att mark används för kommersiella syften istället för lokal livsmedelsproduktion och hoppas på stöd från klimataktivister.
Han nämner till och med möjligheten att knyta kontakter med profiler som Greta Thunberg för att lyfta frågan internationellt. “Vi har jättebra argument”, säger han.
Rädsla – men också engagemang
Trots det växande stödet finns ett tydligt hinder: osäkerheten.
“Folk som vill odla, det finns hur många som helst, men de blir rädda när det kommer polis”, berättar Rafael.
Det illustrerar en klassisk dynamik i stadsaktivism – där engagemanget är stort, men där risken för konflikter med myndigheter begränsar deltagandet.
Vad händer nu?
Efter rivningen står Hjulstas odlingsmark tom – men inte tyst.
Det som tidigare var en lokal odling har nu blivit en symbolfråga om: rätten till stadens mark lokal självförsörjning och medborgarinflytande över stadsutveckling.
Om Rafael och hans nätverk lyckas mobilisera vidare kan Hjulsta mycket väl bli nästa konfliktzon i debatten om stadens framtid – där spaden möter politiken.
